En sommar som varit mer händelsefylld än jag förväntat

Peter Landgren tisdag 19 september 2017

Nyheterna präglas av en amerikansk president vars lynnighet och reptilaktiga twitterutfall knappast bidrar till ett tryggare världsläge.

Inte blir det hela bättre av att den yngling som styr Nordkorea spänner musklerna i ett verbalt ordkrig som normalt inte brukar lämna sandlådan. Turkiet går mer och mer mot en totalitär regim och hemma i Sverige ropar borgerligheten efter ett medlemskap i NATO, trots lynnigheten hos ”västvärldens ledare”. Läget i Syrien och Jemen skapar också en del märkliga allianser, och Venezuela står på randen till inbördeskrig. Det land som skott sig mest på den s.k. ”tredje världen” tycker att Parisavtalet är orättvist, så de lämnar klimatavtalet. Än en gång maskerar ropen om kamp för frihet och demokrati vad det egentligen handlar om: Ekonomisk och politisk makt, där den enskilda människan alltid blir lidande.

Här hemma i Sverige griper borgerligheten desperat efter halmstrån, där det nya vapnet är misstroendevotum. Inte nog med att man uttalar misstroende mot enskilda ministrar redan innan frågan kommit upp i Konstitutions-
utskottet, dessutom vill man använda denna möjlighet mot Magdalena Andersson helt enkelt för att man inte gillar
socialdemokratisk ekonomisk politik. ”Det här är inte demokrati, jag får inte som jag vill”. Denna oreflekterade utsaga som jag mötte i ett ickepolitiskt sammanhang för ett antal år sedan visar sig tyvärr vara en utsaga som genomsyrar det politiska klimatet på hemmaplan. Inte blir det bättre av att media och t.o.m. det s.k. ”Public service” har en politisk analys vars djup inte ens når upp till fotknölarna.

Nu vill jag inte svartmåla verkligheten, även om mörka moln syns vid horisonten

. Vi kämpar inte enbart emot, vi kämpar också för. Vi kämpar för de individer som lever och verkar i vårt land och vår kommun. Vi kämpar för välfärden, för vård, omsorg, utbildning och det goda livet. Vi kämpar helt enkelt för Människan.

I skrivande stund firar Indien 70 år som självständig nation. Det skall inte romantiseras, men mycket av startpunkten står att finna i en välutbildad advokat som utifrån principen ahimsa, icke-våld, fick hela det imperialistiska Storbritannien att lämna Indien, i stort sett med ”svansen mellan benen”. Jag syftar naturligtvis på Gandhi, som utifrån att han levde sin människosyn fick bli den tändande gnistan för en reaktion mot det orättfärdiga brittiska kolonialväldet. Det ledde också till en reaktion mot de orättvisor som fanns inom landet, med bland annat det människoförnedrande kastsystemet. Idag har Indien en ”kastlös” som sin politiska ledare.

Min slutsats blir alltså att inte förfasas av de mörka moln jag ser vid horisonten, utan att tron på det som verkar omöjligt gör det omöjliga möjligt. Så jag har bränsle i den fortsatta kampen för det goda livet i Marks kommun. Jag kan göra så lite, tänker du kanske. Men det kan du i alla fall göra. Och tillsammans med mig är vi dubbelt så många. I lokalföreningarna blir vi ännu fler, och i Arbetarkommunen blir vi ju riktigt många.