Kinna Socialdemokratiska Förenings historia

Kinna Arbetarekommun bildandes 1914
Det var i en turbulent tid som arbetarna i Kinna samlades för att organisera sig politiskt trots risken att bli vräkt från sin bostad och avskedas från sitt arbete. Den första lilla svarta protokollsboken anger torsdagen den 5 februari 1914 som dagen då Kinna Arbetarekommun bildades. Mötet öppnades klockan 8 och leddes av John Rylander.

Men på vår fina fana står det den 5 mars 1914, som även inföll på en torsdag. Detta datum kan också vara sannolikt eftersom den även omnämns i ett reportage i Västgöta -Demokraten från 1954 där veteranerna som var med intervjuades.

Till den första ordföranden valdes John Rylander, och ett 30-tal arbetare gick samtidigt in som medlemmar. Övriga i styrelsen blev Alfred Rehn, Axel Andersson, Johannes Nilsson, Klas Kristiansson och Helge Skoglund. Inträdesavgiften 1914 bestämdes till 50 öre och kvartalsavgiften var 75 öre.

Den första tiden
Tidigt insåg man behovet av att någon plats att samlas på. Något Folkets Hus kom aldrig till stånd i Kinna, även om frågan ofta diskuterades. Men redan 1915 arrenderades en markbit för en dansbana. Där startade man efter ett par år Kinna Folkets Park, som blev en stor tillgång för arbetarrörelsen och traktens ungdom.

I ett protokoll från den 13 maj 1917 förslog Grahn bildandet av ett lånebibliotek. I sammanhanget föreslogs utgivandet av en tillfällighetstidning för att finansiera förslaget. Riksdagsman Emil Olovsson, Västerås, skulle kontaktas för att få hjälp med utgivningen. Tidningen fick namnet ”Kinna-Kuriren”. Tillfällighetstidning för Marks härad.

Vinsten på försäljningen av tillfällighetstidningen blev 85 kronor. Vid ett mötesbeslut senare bestämdes att pengarna inte skulle gå till biblioteket. Med 9 röster mot 5 beslöts att pengarna skulle gå till Folkets Park. Grahn reserverade sig.

Partisplittringen 1917
I Kinna märktes de politiska motsättningarna och det rådde kollisionskurs mellan ungdomsklubbens anslutna medlemmar och de ”vanliga” medlemmarna i arbetarekommunen. På mötet den 15 april 1917 blev splittringen ett faktum. Med 42 röster mot 28 beslöt klubbisterna att begära utträde ur partiet. Sekreteraren skriver: ”Den högersocialistiska riktningen inom kommunen började att genom allehanda glåpord visa sin ilska över vad kommunens majoritet gjort. När vänstern föreslog Arbetets söner som avslutning hördes rop om att mötet nu var slut och att lokalen skulle utrymmas. Klubbisterna klämde ändå i med Arbetets söner, som ljungade i salen som aldrig förr.”

Partisplittringen måste ha varit oerhört smärtsam för de inblandade. De i Kinna som kommit till makten vid något som liknade en kupp, kallade sig Kinna Vänstersocialistiska arbetarekommun.

I den ”gamla” Kinna arbetarekommun fortsatte det trägna arbetet utan ungdomsförbundarna.

1920-talet
År 1918 infördes allmän och lika rösträtt för män, och år 1921 för kvinnor, och inte förrän därefter blev riksdagen fullt ut en demokratisk representation representation för hela folket.

Arbetarekommunen fick vid 1920 års val in åtta ledamöter i kommunfullmäktige. På årsmötet i februari 1921 påtalades missförhållandena på försörjningshemmet, där den ena fattigjonen skötte de andra. Arbetarekommunen uppmanade sina representanter i så väl fattigvårdsstyrelsen som hälsovårdsnämnden att fortast möjligt medverka till en förbättring och att en sjuksköterska skulle anställas.

Eldsjälen Lorentz Jönsson hade rekryterats av Agda Eriksson till Kinnaströms väveri som bokhållare och var flitigt anlitad som föredragshållare och studieorganisatör. Han var sedan behjälplig när Viskadalens folkhögskola bildades.

Den 12 december 1924 bildades Kinna municipalsamhälle.
Kinna hade då 2 557 invånare.

Med åren började Z Höglund tröttna på sovjetkommunismen och återvände 1926 till den demokratiska socialismen i socialdemokraterna. Detta hade till följd att även de så kallade Höglundarna i Kinna, de som 1917 under så dramatiska former lämnat partiet, nu kom tillbaka.

Kvinnoklubb bildas
Kinna kvinnoklubb bildades 1929. Den 20 oktober fick kvinnoklubben inträde i arbetarekommunen genom kollektivanslutning. Därmed inleddes ett samarbete mellan de båda organisationerna som varit synnerligen berikande för det kommunala och politiska arbetet i Kinna. I mitten av 1950-talet var klubben den största i distriktet. Kvinnoklubben var en vital kraft i rörelsen fram till att klubben lades ned 1989.

1930-talet
Kommunalvalen 1930 blev det definitiva genombrottet för rörelsen i Kinna. För första gången fick partiet egen majoritet som behölls fram till att Marks kommun bildades 1971.

1931 var ett hårt år i bygden. Skotten i Ådalen ekade över hela landet. På arbetsmarknaden strandade avtalsförhandlingar och strejker utbröt. Arbetsgivarna svarade med sänkta löner och ackord. Textilarbetareförbundet blev invecklad i sin hittills största konflikt.

Arbetarekommunens protokoll lämnar också tydliga inslag från konflikten. Arbeten skapades på kommunens allmänning och några arbetslösa fick jobb när nya idrottsplatsen, Viskavallen, byggdes.

Fullmäktigegruppen arbetade energiskt för att förbättra de gamlas situation. Ett nytt ålderdomshem ersatte den gamla fattigvården i Horndal.

1936 års segerval till andra kammaren framstod som en av ”de ståtligaste tilldragelserna” i partiets historia, sades det i valrapporterna detta år. Textilarbetaren och styrelseledamoten John Ericsson fick plats i riksdagen. Han var då den yngste i församlingen med sina 29 år. Dessförinnan hade han som tjugoåring börjat sin fackliga bana i Textilarbetareförbundet avdelning 55.

I verksamhetsberättelsen för katastrofåret 1939 sammanfattar sekreteraren John Ericsson andra världskriget utbrott och kom bland annat in på vårt östra grannland: ”Det ryska överfallet på det lilla Finland har väckt en våldsam reaktion inom hela den civiliserade världen. För vårt lands vidkommande har ställts parollen ”Finlands sak är vår”. … Kommunismen som politisk företeelse måste efter vad som nu inträffat ha spelat ut sin roll inom demokratiernas arbetarrörelse.”

John (Johan) August ”Kinna” Ericsson
Föddes den 6 april 1907 i Kinna församling, död där den 25 december 1977.

Ericssons föräldrar var fabrikssnickaren Johan och Alma Eriksson. Han anställdes 1920 som textilarbetare vid AB Claes Håkanssons fabriker, sedermera Kinnasand. Efter att ha innehaft olika förtroendeuppdrag i Svenska textilarbetareförbundet och lokalt i partiet blev han ledamot av riksdagens andra kammare från 1937.

Ericsson var konsultativt statsråd 1945–1948 (”bränsleminister”), handelsminister 1948–1955, folkhushållningsminister 1949–1950, socialminister 1955–1957, ledamot av Socialdemokratiska arbetarepartiets partistyrelse 1940–1960, VD för Vin- & Spritcentralen 1957–1973, riksdagsledamot 1937–1970.

John Ericsson var gift med Anna Ingeborg Karlström sedan 1928 och far till två döttrar samt svärfar till Lennart Daléus före detta partiledare i Centerpartiet och generalsekreterare för Greenpeace .

1940-talet
Efter krigsslutet 1945 började hjulen i textilindustrin rulla snabbare igen. Bostadsbristen i kommunen märks första gången i årsberättelsen för 1945. Kommunen köpte flera stora markområden. Planeringsarbetena och bostadsbyggandet ökade. Kinna växte och 1947 bildades Kinna köping.

Vid 1948 års riksdagsval gjorde de borgerliga en intensiv kampanj med Ohlin i spetsen för att störta regeringen Erlander. Detta lyckades dessbättre inte och valresultatet i Kinna blev: Socialdemokraterna 59,3%, Högern 18,1%, Folkpartiet 15,5%, Bondeförbundet 2,5% och Kommunisterna 4,6 %. Samma år anslöt sig Textils avdelning 55 till partiet och arbetarekommunen hade cirka 1200 medlemmar.

1950-talet
Under detta årtionde hade arbetarrörelsen vuxit sig stark. Vi hade egen majoritet i kommunfullmäktige och textilindustrin, som visserligen var lågavlönad, gick för högtryck. I köpingen löstes bostadsbristen med stora satsningar på flerfamiljshus.

Arbetarekommunen, som bildats fyrtio år tidigare, firade detta 1954 i Konserthuset. Den unge skådespelaren Per Oscarsson framförde en prolog av Karl Persson. Högtidstalet hölls av statsrådet Sven Andersson och Göte Hulténs orkester svarade för det musikaliska inslaget.

Vid kommunalvalet den 21 september 1958 fick partiet 21 av de 35 mandaten.

1960-talet
Det var under det tidiga sextitalet som det nya Kinna växte fram. Stora kommunala utgifter var byggnationer och utbyggnad av vatten och avlopp. Kommunalhuset, gamla Lyckeskolan och Rönnäng är några exempel liksom kvarteret Snickaren. Lilla Sanden flyttades och blev vandrarhem och på dess plats byggdes EPA, där finns nu Folktandvården och Coop.

Från verksamhetsberättelsen 1964 kan följande citeras: Lördagen den 14 mars firade arbetarekommunen sitt 50-årsjubileum med sammankomst i centralskolans aula. Jubileumsprogrammet var till stor del riktat som en hyllning till de som var med och la grunden till arbetarrörelsen på orten. … Riksdagsman John Ericsson höll högtidstalet och återgav minnen från den tid han själv var med i det lokala arbetet.

Kommunsammanläggningen 1971
När Marks Arbetarekommun bildades 1971 ombildades Kinna Arbetarekommun till Kinna Socialdemokratiska Förening. Föreningens möten var fortfarande välbesökta och i studiecirklarna rådde ett stort engagemang.

När Kinna upphörde som köping 1970 leddes kommunalnämnden av Gustav Eriksson och Waldemar Skoglund var ordförande både i kommunalfullmäktige och arbetarekommunen. De var båda skickliga förtroendemän med stark förankring i textilindustrin som vid denna tid började vidkännas förändringens vindar.

Rydal som tidigare tillhört Seglora socken i Viskafors kommun överfördes till Kinna i Marks kommun. I det lilla industrisamhället rådde starka socialdemokratiska traditioner och medlemmarna hälsades välkomna i Kinna socialdemokratiska förening.

Från att ha varit en egen kommun och sedermera köping, blev Kinna en del i den nybildade Marks kommun. I nybildade Marks arbetarekommun sammaledes Kinnas socialdemokrater tillsammans med partivänner från de gamla arbetarekommunerna i Skene, Örby, Fritsla, Svansjö, Västra Mark och Sätila.

Valåret 1979 besökte partiordförande Olof Palme Kinna och höll ett tal i Stationsparken inför en stor publik. Samma år besöktes vi även av före detta stadsråden Hans Gustafsson och Gunnar Sträng. Vid valfinalen på Backagårdsbadet talade Kjell Olof Felt. I kommunalvalet fick vi sedan 54,9% av rösterna i Kinna.

1980 talet
Barbro Johansson, var andre vice ordförande i kommunstyrelsen och 3:e kommunalråd 1985-1988.

Håkan Rydbäck, ombudsman i partidistriktet 1966-1980, landstingsråd 1980-1995.

1990 talet fram till nu
Janåke Sjökvist, kommunalråd 1989-2001

Den nutida historien bör givetvis beskrivas mer.

Pelle Pellby, kommunalråd 2001-2013

Lisa Dahlberg, kommunalråd 2013-2021

Ordförande i Kinna arbetarekommun och efter 1971 i Kinna socialdemokratiska förening

Nummer	År	Namn
1	1914-1932	John Rylander
2	1932-1934	Karl Persson
3	1934-1937	Carl Johansson
4	1937-1940	Karl Persson
5	1940-1947	Axel E. Johansson
6	1947-1948	Thorsten Fahlberg
7	1948-1954	Per Jonsson
8	1954-1955	Eric Öhman
9	1955-1962	Nils Aronsson
10	1962-1974	Waldemar Skoglund
11	1974-1978	Burton Player
12	1978-1984	Bror-Eric Johansson
13	1984-1992	Reinhold Andersson
14	1992-1996	Owe Eglinger
15	1996-1999	Bror-Eric Johansson
16	1999-2004	Sture Johansson
17	2004-2017	AnnSofi Tureson
18	2017-2023	Håkan Andersson
19	2023-	AnnSofi Tureson

Gäst / huvudtalare på årsmöte

Årsmöte	Gäst	Uppdrag
2018	Petter Löberg	Riksdagsledamot från Borås
2019	Ann-Christin Ahlberg	Riksdagsledamot från Borås
2020	Krister Andersson	Marks Arbetarekommunens ordförande
2021	Helén Eliasson	Regionråd och Regionstyrelsens vice ordförande
2022	Ulf Olsson	Partidistriktets ordförande, ledamot i partistyrelsen samt kommunstyrelsens ordförande i Borås
2023	Jessica Rodén	Riksdagsledamot från Mark
2024	Patrik Harrysson	Oppositionsråd i Svenljunga och partidistriktets fackliga ledare