Fyra år sedan Rysslands olagliga fullskaliga invasion av Ukraina
Vi minns bilderna från Mariupol, hur ett barnsjukhus bombades mitt under pågående förlossningar och akuta behandlingar. En plats som borde vara trygghet och liv förvandlades till ruiner. Det var ingen olycka. Det var en attack på civila, på barn, på mänskligheten.
Vi minns Butja, där civila män, kvinnor och barn mördades skoningslöst på gatorna. Där människor bands, torterades och avrättades. Där världen tvingades se vad rysk ockupation innebär i praktiken. Dessa krigsbrott kommer aldrig att glömmas och aldrig att ursäktas.
Vi minns alla soldater som offrat sina liv för att försvara sitt land. Gamla som unga. Människor som aldrig kommer hem igen. Vi minns också alla som överlevt men som kommer bära sina trauman resten av livet, fysiskt, psykiskt, socialt. Kriget slutar inte för dem bara för att frontlinjen flyttas.
Rysslands agerande förändrade allt. Det förändrade säkerhetspolitiken i vår del av världen i grunden. Det gjorde det tydligt att fred inte kan tas för given, att demokrati måste försvaras och att hotet mot fria samhällen är verkligt. Det var därför Sverige och Finland, efter decennier av militär alliansfrihet, tvingades söka skydd i NATO. Inte av vilja, utan av nödvändighet.
Men framför allt minns vi det ukrainska folkets mod. Deras uthållighet. Deras vägran att ge upp sin frihet, sin demokrati och sin framtid. Deras kamp är också vår kamp. För utan ett fritt Ukraina blir Europa ett mörkare, farligare och mer ofritt ställe.
Fyra år har gått. Vi får aldrig vänja oss. Vi får aldrig titta bort. Vi får aldrig låta krigströttheten vinna.
Ukraina ska segra. Rättvisa ska skipas. Och vi ska fortsätta stå vid Ukrainas sida så länge det behövs.
Slava Ukraini
Senast uppdaterad: tisdag 24 februari 2026
