Staten måste göra det Myrdalarna förstod redan 1934
Det är slående hur relevant den tanken är i dag, inte minst när man ser utvecklingen i Marks kommun. Här märker vi tydligt hur födelsetalen sjunker, hur unga tvekar inför framtiden och hur välfärdens behov växer snabbare än resurserna. Det är lätt att tro att detta är ett lokalt problem. Men i själva verket är det ett resultat av nationella beslut – eller avsaknaden av dem.
Det är därför nödvändigt att rikta blicken mot den politik som staten behöver driva.
För det första måste Sverige höja barnbidraget. Det är faktiskt anmärkningsvärt att vi inte gjort det sedan 2018, samtidigt som kostnaderna för barnfamiljer har ökat kraftigt. Under samma period har Finland, Norge, Danmark och Island höjt eller indexerat sina barnbidrag flera gånger. Sverige sticker ut, och inte på ett sätt som gynnar barnfamiljer i Mark eller någon annanstans. Vi socialdemokrater vill höja barnbidraget. För om vi menar allvar med att unga ska våga bilda familj, då måste vi ge dem rimliga ekonomiska förutsättningar. I stället har statsministern Ulf Kristerssons politik sänkt skatten för högavlönade som sig själv med cirka 6 000 kronor per månad.
För det andra behöver staten bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik som gör det möjligt för människor att utbilda sig, ställa om och komma i arbete. I en kommun som Mark är det avgörande att människor inte lämnas ensamma när jobben försvinner eller kompetenskraven ökar. Myrdalarna visade att trygghet inte bara handlar om pengar i plånboken. Det handlar om att veta att samhället står bakom en när livet förändras. Det gäller än i dag. För att unga ska känna framtidstro och trygghet behövs både en aktiv arbetsmarknadspolitik med utbildningsinsatser, investeringsstöd och en arbetslöshetsförsäkring med bättre villkor.
För det tredje måste den ekonomiska politiken ta hänsyn till att kommuner och regioner bär en allt större del av välfärdens kostnader. När staten inte räknar upp statsbidragen i takt med kostnadsutvecklingen hamnar kommuner som Mark i en omöjlig situation. Det leder till nedskärningar inom både barn och utbildning och äldreomsorgen som i sin tur minskar framtidstron, vilket gör det ännu svårare att vända befolkningsutvecklingen. Myrdalarna hade rätt – trygghet skapas inte genom att skära ned, utan genom att investera långsiktigt.
Den vanligaste kritiken mot sådana statliga satsningar är att “vi inte har råd”, att staten måste “hålla igen” och att kommunerna får “effektivisera”. Men det är just den sortens kortsiktighet som Myrdalarna varnade för. Vi har inte råd att låta bli. Sjunkande födelsetal och växande välfärdsbehov kostar långt mer på sikt än investeringar i trygghet. Barnfamiljer i Mark är redan hårt pressade och att kräva att de ska “ta ansvar” när kostnaderna skenar är både orimligt och ineffektivt. Samtidigt investerar våra nordiska grannländer i sina familjer och får bättre resultat. Sverige halkar efter när vi borde leda.
Kris i befolkningsfrågan är därför inte bara en historisk klassiker. Den är en påminnelse om att samhällen byggs genom modiga statliga beslut. Inte genom att hoppas att problemen löser sig själva. Om vi vill att människor ska våga tro på framtiden, bilda familj och stanna i Mark då måste staten ta sitt ansvar. Det är dags att återvända till den insikt som Myrdalarna formulerade för snart hundra år sedan. Trygghet är inte en kostnad, utan en investering i hela landets framtid.
Kinna den 5 april 2026
Senast uppdaterad: söndag 5 april 2026
