Hopp, solidaritet och framtidstro
Jag har nu varit hemma en dryg vecka efter en oförglömlig resa i Sydafrika. En resa som jag inte i min vildaste fantasi kunde tro skulle bli verklighet när jag och mina kamrater i kvinnoklubben arbetade för att apartheid skulle avskaffas, genom att kampanja för bojkott av sydafrikanska varor mot idrottsutbyte.
Vi samlade in pengar och skramlade med bössor på möten gator och torg. Känslan att stå vid Mandelas hus i Soweto eller på torget där han höll sitt första tal i frihet. Då var det svårt att hålla tårarna borta. Med facit i hand så ser vi att de framgångsrika åren som Mandela startade för landets utveckling inte blivit det som han drömde om. Men just nu har det sydafrikanska folket fått nytt hopp och ny framtidstro. Med en ny ledare och president kommer nu solidariteten in och deras ofantliga rikedomar fördelas så de kommer alla till del. Då kan landet åter andas framtidstro!
Utan hopp och framtidstro så förtvinar vi i i enfald och hopplöshet.
Därför måste vi kämpa och sprida hopp och framtidstro här och nu i stort och i smått. När skillnader mellan människor blir stor. Där de välbärgade roffar åt sig och genom rot- och rut-avdrag, har vi skapat ett samhälle där en underklass ska fixa skiten från de som har råd att betala. Gårdagens pigor och drängar har kommit åter i ny skepnad och finansieras med skattemedel.
Nu måste krafttag tas och reformer genomföras, som utjämnar dessa skillnader mellan människor. Det är bara jämlika solidariska samhällen som ger människor hopp och framtidstro! Kom igen nu kamrater, så tar vi Karin Petersson på orden och fortsätter kämpa för hopp, solidaritet och framtidstro! Ingen kan göra allt men alla kan göra något!