Skall socialdemokratin bli relevant måste vi förstå och agera

Det råder inte brist på politiska utmaningar i vår tid direkt. Att vara politiker, på sin fritid eller som förtroendevald på heltid, handlar om att hantera problem. Ett pärlband av strul som befinner sig bakom nästa krök. Ofta är det administrera trivialiteter, uttröttande personkonflikter eller formalia. För att orka är det nödvändigt med de energigivande mötena med eldsjälarna, arbetsgemenskapen eller när man får se idén man tillsammans mejslat fram på budgetkonferensen bli verklighet.

De speciella förhållanden vi haft under våren har tvingat oss att hitta nya sätt att mötas. De har också bidragit till att samhället och därigenom livet självt saktat ner en smula. En tid för reflektion och lite framåtsyftande tankeverksamhet rentav. I våra utskottsgrupper har vi fått i uppdrag av partiledningen att ta fram ett antal politikutvecklingsprojekt. Vi har i justitieutskottets s-grupp tagit fram ”nya” förslag kring sexualpolitiska frågor, situationen i våra underprivilegierade områden och finansieringsfrågor kring organiserad brottslighet.

Själv har jag grottat ner mig i hur vi kan använda våra rättsvårdande myndigheter för att minska klyftan mellan stad och land, men även för att motverka stora socioekonomiska klyftor i våra större och medelstora städer. Skall socialdemokratin bli relevant måste vi förstå, och agera, för att inte lämna människor eller regioner på efterkälken. I det nyliberala drömsamhället skulle detta reglera sig själv.

Ordet ”regionalpolitik” var gråsossigt och omodernt eller reducerat till klämkäcka slogans från något EU-projekt eller LRF-kampanj. Jag tror vi behöver ta ett nytag, men med konkreta åtgärder snarare än blomsterspråk.

Tror att öppnandet av de servicekontor som öppnats upp är goda exempel, även om vi behöver öka takten. Har rest en del i Dalarna och Värmland de senaste åren. Där finns idag flera kommuner som inte har en enda statligt anställd annat än systembolagets personal och denna klena tröst tack vare det avtal som finns mellan bolaget och staten där man pekat med hela handen om att man skall finnas i alla kommuner.

Ett exempel: Varför går det inte att vara lika tydlig med att det skall finnas en polisstation i varje kommun? Och då inte en som är öppen mellan 11-13 på tisdagar, utan som har grundläggande service kring anmälningar och passärenden, men också är navet i den trygghetsskapande och brottsbekämpande verksamheten där den lokala närvaron och kunskapen är direkt avgörande. Tänk om vår partiordförande kunde öppna en polisstation och ett servicekontor i veckan fram till valet. En stark berättelse, men också nått som gör skillnad på riktigt.   

Att vi inte klarat att hålla emot de omvända centrifugalkrafter som har dragit in alltmer verksamhet till Borås från våra kringliggande kommuner är inget annat än ett misslyckande. Även Borås blir förlorare till Göteborg, men även flytt av myndigheter till Göteborg från huvudstaden stöter på patrull. Det är som att arbeta mot naturlagarna, men ibland måste man faktiskt försöka göra just det. Hör gärna av er med input i frågan – gärna konkreta förslag på vad man kan göra! Detta är vår chans att ta initiativet.

Petter Löberg
Riksdagsledamot