Vad berättar bilder och symboler

Färger

Den röda färgen
Den röda färgen är socialismens färg. Exakt hur det gick till när den röda färgen blev socialismens färg är svårt att säga. Redan under amerikanska frihetskriget var frihetsfanorna röda. Under den franska revolutionen 1789 hade överheten föda fanor men när en röd fana övertogs av revolutionärerna i strid med maktens representanter i Paris 1792 fick den röda färgen och den röda fanan ett starkt symbolvärde som revolutionens färg. Frihetsgudinnans frygiska mössa gjordes röd i Frankrike, eftersom de revolutionära jacobinerklubbarnas medlemmar bar sådana frihetsmössor. Denna färg återkom senare i revolutioner både i Frankrike och i andra länder och dess symboliska laddning förstärktes genom varje revolution. 1848 hade den röda färgen blivit välkänd som revolutionens färg överallt i Europa och därför naturligt att den framväxande socialistiska arbetarrörelsen anammade denna färg. Och när den första 1:sta majdemonstrationen ägde rum 1890 var den röda färgen etablerad som arbetarrörelsens färg över hela världen. Det var röda fanor och röda rosetter, röda band och rödklädda talarstolar, tidningar och flygblad var tryckta med röda bokstäver och kvinnliga fanbärerskor bar röda handskar. Inom den socialistiska arbetarrörelsen symboliserar den röda färgen kampen och kärleken, friheten och jämlikheten. Den röda färgen var en protest mot samhällets sociala och ekonomiska missförhållanden, ett uttryck för en önskan om ett bättre samhälle.

Den vita färgen
Den vita färgen var den tidiga liberala arbetarrörelsens färg. Den hade tidigare funnits på skråfanor och den fanns på till exempel studenternas standar vid universiteten. De liberala arbetareföreningarna skaffade vita standar under 1860- och 1870-talen liksom de liberala yrkesföreningarna, föregångarna till de socialistiska fackföreningarna. Många av de tidiga nykterhetsföreningarna hade också vita standar. Den vita färgen visade att man ville tillhöra det existerande samhället – inte göra uppror mot det.

Den blåa färgen
Gesällernas skråfanor hade varit vita eller blåa och den svenska flaggans huvudfärg var blå. Det är därför inte konstigt att den blåa färgen kom att bli konservatismens färg för den svenska arbetarrörelsen. Inom fackföreningarna stod striden ofta hård under 1880-talet mellan förespråkare för den blåa och den röda färgen. Och det var föreningens politiska grundsyn som avgjorde färgen. Var majoriteten inte socialister blev fanan blå, ibland vit.

Den svarta färgen
Den svarta färgen är anarkismens färg. Förmodligen har den rötter långt tillbaka i det revolutionära Frankrike där det förekom en svart fana under vävarupproret i Lyon under 1830-talet. Men det var först under 190-talet som anarkismens svarta fana började synas i Sverige.

Övriga färger
Den gula färgen stod för svek inom arbetarrörelsen. Gula fackföreningar var de som gick arbetsgivarnas vägar och svek klasskampen. Gula fanor är mycket sällsynta. Inte heller förekom det gröna fanor inom arbetarrörelsen i Sverige.

Bilder på fanorna

Handslag
Handen har förekommit som rättssymbol under många hundra år och i olika delar av världen. Den edssvärjande handen med två uppsträckta fingrar finns som toppemblem på några av våra äldsta fanor men det var framför allt handslaget, två händer, som blev arbetarrörelsens viktigaste symbol. Handslaget fanns som symbol under revolutionerna ute i Europa 1848 och det förekommer som broderskapets och enighetens symbol på de flesta av våra tidiga fackföreningsfanor.

Sol
Solen har använts som symbol i årtusenden av skilda kulturer och religioner. Det speciella med arbetarrörelsens sol är att det är en soluppgång och i väldigt många sammanhang finns inskrivet ordet frihet. Ljuset har blivit detsamma som friheten. Och morgonrodnadens sol går upp över det nya samhället där inga orättvisor finns.

Gudinnor
Nuförtiden förknippas nästan alltid gudinnegestalten med många av arbetarrörelsens fanor med den franska nationens symbol Marianne. Men de första gudinnorna kunde vara en romersk gudinna eller en nordisk sköldmö. Efterhand blev frihetsgudinnan den vanligaste kvinnogestalten och framför allt sedan de stora fanateljéerna under 1900-talet börjat producera fanor med schabloner som utgångspunkt. Om hon bär en frygisk mössa är hon en frihetsgudinna.

Sköldar
Många gudinnor har en sköld som vapen. Men oftast är skölden en hantverkssköld som symbol för yrkesgruppen eller ett stads- eller landskapsvapen som visar den geografiska tillhörigheten. Kanske innehåller skölden några redskap som symboliserar yrket, kanske innehåller den en text.

Jordglob
Jordgloben står för internationalism. Broderskapet skulle sträcka sig över hela jorden. Jordgloben är en av de få symboler som arbetarrörelsen har gemensam med nykterhetsrörelsen.

Fackla
Facklan står för ljus och upplysning. Så småningom utvecklades den till kunskapens fackla och återfinns till exempel som symbol förkunskap i ABF:s emblem. Den kan också tolkas som frihetens fackla, frihet från mörker och okunnighet.

Ek och lager
Ek och lager är de vanligaste vegetativa symbolerna. Lagerkransar har funnits på våra svenska militära fanor i flera hundra år. Och eklöv i forma av kvistar eller kransar fanns på gesällernas fanor. Förmodligen finns det en ännu längre tradition där antikens segerkransar är förebilden. Lagerkransen skulle då kunna betyda seger och eken gemenskap, styrka och uthållighet.